Vi var till Jyväskylä på hundutställning för en vecka sen.
En grupputställning, men med Finlands "bästa" domare.
Hans Lehtinen som dömde Maysa.
Att jag var nervös ska ni tro.
Ville så gärna ha en bra exteriör kritik.  
Det var bara det som fattades för att jag kunde ta valpar på henne.
jag hade då redan fått vet.granskningen gjord.
Patella: UA.   Knä: ingen anmärkning. Finska Kennelklubben
godkände från januari rasen, så 
valpar går att registrera i Finland.

Överraskningen var stor när det åxå
samlades  andra domare runt
Maysa. 
Alla ville titta och fråga om rasen. 
 Roligt var att Catarina från Karleby (eventuell valpköpare) kom för att 
titta på Maysa.
Medan vi stog och pratades vid ,och såg på havaneser kom Outi också .
Där hade jag fått träffa två spekulanter. En glädjens dag.
Bättre skulle de bli.
Hans var supernöjd med Maysa, och hon fick EXE.  CK. CERT. och BIR.
En toppen-jänta för att gå i avel alltså...
 

                                                                                         

                                                                                            

Att fira !

Igår var vi till Dalsbruk,för
Rickards familj bjöd på 
middag.Fyller man 12 år
så kan man fira i dagarna tre.
Tone med familj, som varit
i Norge en hel månad kom hem
samma morgon.
"Hem till Finland" sa Milo.
Då skulle man flagga finskt
var både Noa och Milo rörande
eniga om.
Glada att få busa med morbror Rickard åxå.
 

                                                                                                
                                                                                                  Heja Finland!

Februari vinter.

 Inatt kom Fader Frost och hälsade på igen.

Förvandlade hela världen vit. Inga snötunga granar,

utan dom finaste snö-kristaller på gräs, träd och kvistar.

Gick ut i stum förundran över allt detta vita.

 Så otroligt vackert, men samtidigt smyger en annan

tanke sej på.

Snart får jag tassa ut i gryningen och förundras över allt det gröna.

Skir grönska överallt. Som doftar vår. Visst längtar jag till söderns varma stränder,

men vårt karga land har åxå sina guldkorn.

 Wictor ,vår underbara Portugisiska
vattenhund, lämnade oss
i November 2012. I sju innehållsrika
år fick vi njuta av världens
vackraste och roligaste hund
Vad vi än tog oss för, var han med på
noterna. Fiske var Wictors passion.
Rå fisk var smaskens.
Den finaste kompis åt alla hundvalpar.
Tyvärr fick han canser så, och vi tog det
tunga beslutet. ..Låt Wictor  gå vidare.

Goa älskade Wictor, vi saknar dej.

.
---Jag stryker över din bruna päls
  men svansen din slår inte mer.
  Ögonlocken är slutna igen
  över ögon som inget ser.
  Ditt hjärta av guld,har slutat slå.
  Aldrig mer skall du busa,springa eller gå.
  Allt är slut......det är över nu.
  jag lägger sakta mitt huvud mot ditt,
  och tårarna droppar som blod.
  --- aldrig mer ska det bli som förr,
   aldrig mer "vi två".

  Som en isande kyla innom mej,
  känner jag något som dör med dej.
  Jag reser mej upp.... går mot en dörr.
  Därute går livet vidare som förr.
  Jag snyter mej ...du ligger så still.
  Du kan inte följa, hur gärna du än vill.
  ---Skriket vill ut, men jag sluter min mun.
 Vem var det som sa... BARA EN HUND!
             

Wictor & Cilla!

    Abadessan`s Hot Choklate  FinnWictor!