De e den här lilla gynnaren som är orsaken.
De började med att jag försökte para Maysa med TVÅ hanhundar i Påskatider ,utan att lyckas.
Då säger Mannen: Sök en egen hanhund så sponsrar jag.......Hups, Kaffet i felstrupe..
Snabbtänkta som vi Klobbvikare är så satt jag redan på datorn, och sökte hej vilt.
Jo, med hjälpande Fb-vänner från Norge fann jag denna bruna lilla sötnos från Tjeckien.
Augen Aneriko.
Han är nu 10 veckor och nu kommer det stora ögonblicket....
Om en vecka skall jag flyga ,helt ensam till Prag,
För att söka hem honom. Fy Fabian va nervös jag redan är. De e så himla länge sen jag flugit helt
ensam. Bilar helt ensam mitt i natten, med alla älgar å hjortar omkring mej till Vanda flygfält. Fy.
Hitta rätt gate, mellanlanda på Arlanda. Hitta rätt gate igen, till flyget till Prag. Håller tummarna.
Hitta sen uppfödaren på Prags stora flygfält, och möta vår lilla chocko-bebie.
Mitt i natta är jag tillbaka i Hesa, och med GOD tur hittar jag bilen, och kan ratta hem igen.
Om allt går vägen så hinner jag hem till Rosala med första färjan halv sju.
Där möter hela flocken med glada hundar, och senare får sponsorn och ägaren, träffa lilla Augen.
Alltså.... om allt går som planerat....
Vi har funderat av och till på namn åt den lille.
Svårt ,svårt. Men häromdagen, när mannen kom hem, löste sej frågan.
Står i köket, och hundarna rusar och möter husse. Som vanligt hör jag: Hej Misse-Måsse. Hej Cilla-pilla. Hej Jocke-pocke. Hej Gia-fia. Hej Maysa-paisa .......Å...ja så klart: Hej Agge-pagge.
Augen-Agge, Varför krångla till de. Vappisen bryr sej då rakt inte om, vilket namn han lystrar till.
Vet int hur dom i Tjeckien uttalar Augen. Kanske blir de Eugen
