Ännu håller vintern sitt grepp över vår ö. Ena dagen är den andra lik.
Smön ligger i meterhöga drivor.
Men solen skiner så härligt alla dar.
I väntan på att trädgården åter skall synas, och havet svalla fritt får jag publicera en liten dikt från länge sen
Hav - ett litet ord
som rymmer hela livet.
Det lilla barnets kluckande skratt,
i vågens skvalpande mot strand.
Ungdomens tankar som vågen går
-lekande ljusa, mot främmande land.
Men vågen, djupblå och tung
som kärlekens sötma sej häver,
- glittrande glad, än oroligt grå.
Framåt vår livstråd sej väver.
- Mandomens styrka,
som havets mäktiga dånskall småningom åter brusa så sakta
- och stillna ,
Mot en stelfrusen glittrande strand.
av Gunilla Stenman. - 79
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar